Snabblänkar
Slånaronia är en buske som används som både häck och solitär, och ibland också för att skapa blandade buskage. Den är en jämförelsevis tålig planta och har därför blivit ett populärt val för offentliga planteringar. I Sverige slog den igenom på bred front i slutet av 1900-talet, men i vissa andra delar av världen har den odlats betydligt längre än så, och det finns många kultivarer att välja mellan i trädgårdshandeln.
I den här artikeln fokuserar vi huvudsakligen på den vilda slånaronian, så om du är intresserad av att köpa en kultivar rekommenderar vi att du också skaffar specifik information om just den. Kultivarer kan ha annorlunda skötselkrav, härdighet. max höjd, bärproduktion, med mera, så det gäller att veta vad man köper.
Ja slånaronia passar som häckväxt, särskilt om man vill ha en ganska friväxande häckväxt i ett soligt läge. Vill man ha en strikt formklippt häckväxt finns det andra buskar som är mycket bättre för det ändamålet.
Slånaronia passar inte om man vill ha en städesgrön häck, för den fäller sina blad och står kal under vintern. Fördelen är att man får njuta av en explosion av vackra höstfärger i nyanser av rött och orange efter sommaren då bladen växlar färg från grönt. Då pryds häcken också av bärklasar i lila eller blåsvart.
Bästa tiden är på hösten.
Det är svårare för plantorna att etablera sina rotsystem om jorden är kompakt. Vi rekommederar därför att du gräver gropar eller ett dike som är betydligt djupare än planteringsdjupet, så att du får chans att luckra upp jorden. Vid behov kan du också blanda upp den befintliga trädgårdsjorden så att den blir mer lucker, dränerar bättre, håller fukt bättre och har mer näring tillgänglig åt häcken. Tillsätt gärna mull, och se till att jorden är fuktig innan du planterar.
Även om du planterat häcken i näringsrik jord är det en bra idé att gödsla varje år efter planteringen medan häcken växer till sig, eftersom den kan växa snabbare och robustare om den har tillräckligt med näring.
Slånaronia ansågs förr vara en egen art och hette Photinia floribunda , men numera är den klassad som en korsning mellan svartaronia och röd aronia och betecknas därför Aronia x prunifolia. Det finns också röster som argumenterar för att den är en underart till svart aronia snarare än en hybrid.
Slånaronian är inte en svensk art utan kommer från Nordamerika, där den växer i sydöstra Kanada och östra USA. Norra gränsen går vid Nova Scotia i Kanada och den södra gränsen genom South Carolina i USA. Det finns också enskilda populationer rapporterade från platser som ligger ännu längre söder ut i USA, men det är oklart om de är förvildade eller ej. Väster ut sträcker sig utbredningsområdet till och med Wisconsin.
Till Europa kom slånaronian på 1800-talet då den blev populära i Ryssland. Från Ryssland importerades den till andra delar av östeuropa, och så småningom även till västeuropa. I Sverige var det egentligen först sent under 1900-talet som slånaronian blev populär.
Slånaronian växer medelsnabbt, och brukar ha något snabbare växtfart under de första åren efter att den planterats (om det finns tillräckligt med vatten och näring). Till en början växer den upprätt, men sedan börjar den anta en bredare och rundare form. Den vilda formen blir 1-3 meter hög och 1-2 meter bred som fullvuxen. Rotskott kan bidra till utbredningen.
Om man lämnar en slånaronia utan beskärning blir den är en måttligt föregrenad och något gles buske, som över tid kommer att bli glesare nedtill än upptill. Oavsett om man håller den som solitär, buskage eller häck i trädgården är det brukligt att beskära den för att få den att förgrena sig mer och bli mer tät, samt undvika att den glesar ut sig extra mycket nedtill.
Slånaronian utvecklar huvudsakligen tunna rötter som håller sig nära jordytan, men den kommer även att få en del djupare rötter.
Slånaronian blommar vanligen i maj-juni och får då rikligt med iögonfallande blomklasar som består av massor av små blommor. Vanligast är det med gräddvita blommor.
Bären sitter i klasar och är mörklila eller blåsvarta. De brukar falla till marken ganska tidigt och slånaronian passar alltså inte om man vill ha en häck som bär sina bär som prydnad långt in på vintersäsongen.
Färgämnet i bären är väldigt starkt, så det är riskfyllt att plantera slånaronia nära ljusa betongplattor och liknande eftersom fallna och krossade bär kan skapa fläckar som är riktigt svåra att få bort.
Många fåglar gillar att äta slånaroniabär.
Busken slånaronia är härdig till och med växtzon VI i Sverige.
Som nämnts ovan är häckaronia inte förstahandsvalet för en striktare klippt häck, och vill man ändå försöka sig på det bör man därför tänka på att risken för att misslyckas ökar om trädgården dessutom ligger precis i utkanten av av slåaronian klarar av klimatmässigt.
Slånaronian trivs i full sol, men brukar klara sig bra även i halvskugga. I halvskugga kan man dock räkna med att produktionen av bär blir lite mindre och höstfärgerna på bladen inte riktigt lika färgsprakande. I många svenska trädgårdar hålls slånaronia som en renodlad prydnadsväxt och man tar inte till vara på bären, så då spelar det ju inte så stor roll om produktionen av bär blir lite lägre.
Slånaronia är inte en salttålig buske, men det finns vissa kultivarer som är salttåligare än den vilda slånaronian. Ett exempel på en sådan kultivar är Aronia x prunifolia ’Aron’. Aron’ blir inte lika hög som den vilda slånaronian utan brukar stanna i växten vid ungefär två meters höjd. För många häckar är detta fullt tillräckligt, men vill du ha en häck som är högre än så rekommenderas inte ’Aron’.
En anledning till att slånaronian har blivit så populär som häckväxt för offentliga planteringar är att den inte har särskilt högra krav på vare sig jordmån eller skötsel, särskilt om man är okej med att produktionen av bär håller sig låg. När det kommer till jord kan slånaronian klara sig i många olika typer av jordar, till och med i styv lera. Vill du ge dina slånaronia bästa möjliga förutsättningar ser du dock till att den får mullrik jord. Den mår som bäst när det finns en ballans – jorden ska dränera väl med samtidigt behålla fukt.
Slånaronian kan växa kraftigt under de första åren efter plantering om den får tillräckligt med näring. Vill man uppmuntra detta ska man alltså gödsla ordentligt.
Slånaronian är känd som en tålig art som brukar kunna uthärda torrperioder (inom rimliga gränser) även om den inte vattnas, förutsatt att plantan är väletablerad på växtplatsen. Rekommendationen är dock att man ändå vattnar den under torrperioder för att hålla den i bästa möjliga skick.
Rotskotten kan användas för att föröka slånaronia.
Slånaronia skjuter måttligt med rotskott. (Vissa kultivarer skiljer sig från den vilda arten på den här punkten, till exempel är kultivaren ´Elata´mindre benägen att skjuta rotskott än vad den vilda arten är.)
Hur du ska beskära din slånaronia beror på flera faktor, inklusive hur den ser ut i dagsläget och hur du vill att den ska bli. I allmänhet brukar de flesta vilja beskära slånaronian så att man uppmuntrar den att förgrena sig, och det gäller oavsett om den växer som solitär, i ett buskage eller som häck. Särskilt de första åren är det viktigt att uppmuntra förgrening.
Slånaronian slog igenom i Sverige förhållandevis sent och det finns inte riktigt någon tradition här av att ta tillvara på slånaroniabären och använda dem i mat och dryck. Att bären smakar ganska strävt har förmodligen bidragit till att många fortfarande håller sig borta från dem. Att bär är lite sträva är dock ingen anledning att ignorera dem – rönnbär är ju till exempel både sura och sträva men blir ändå till väldigt god rönnbärsgelé. Precis som med rönnbär blir slånaronians bär dessutom lite mindre sträva i smaken om man låter dem sitta kvar på busken tills de blivit lite frostnupna av höstens första köldnatt. (Ett annat alternativ är att låta dem bli frostnupna i frysen.)
Slånaronian introducerades till Rysslan redan under 1800-talet och i Östeuropa är bären mycket omtyckta. De är dessutom rika på c-vitamin och vissa andra antioxidanter som man gärna vill ha i sin kost. Till exempel är de rika på antocyaniner, ett slags färgämnen som också återfinns i bland annat röda druvor och svarta vinbär.
Exempel på vad man kan göra med slånaronians bär:
Nej, det är inte farligt att äta dem råa, och det finns människor som gör det – antingen för att de faktiskt gillar den syrliga och lite sträva smaken eller för att de inte vill riskera att minska mängden c-vitamin eller andra antioxidanter i bären genom att hetta upp dem.
Vill man odla slånaronia för bärens skull bör man ta en titt bland kultivarerna innan man bestämmer sig, för de finns flera kultivarer som tagits fram just för att ge extra rikliga skördar av bär, extra stora bär eller bär som är extra rika på vissa ämnen. Tänker man att slånaronian också ska fungera som häck i trädgården gäller det att även hålla koll på övriga parametrar för kultivaren, så att man väljer en som passar även för det – till exempel är det ju viktigt att den kan bli så hög som man vill ha sin häck och vissa kultivarer är betydligt lägre än den vilda slånaronian.
Här är några exempel på kultivarer av slånaronia som främst odlas för sina bärs skull: