Avenbok

Avenbok har sedan långt tillbaka använts som hög häckväxt och för formklippta buskar i delar av Europa. I en fransk formell trädgård av typåen bosquet är avenboken ett klassiskt inslag, och ett prima exempel på detta är trädgårdarna i anslutning till slottet Versailles.

I Sverige förekommer vild avenbok bara i de sydligaste delarna av landet, men som odlad hålls den en bit längre upp än så, vanligen som häck eller buske i trädgårdar och parker. Den är härdig till och med växtzon fyra.

Är avenboken en slags bok?

Nej, avenboken (Carpinus betulus) tillhör inte familjen Bokväxter (Fagaceae) utan ingår i familjen Björkväxter (Betulaceae). Exempel på släkter i familjen Björkväxter är Avenboksläktet, Björksläktet, Alsläktet och Hasselssläktet.

Namnet avenbok är alltså lite förvirrande, och det förekommer tyvärr att folk köper fel. De vill ha någon slags bok till sin trädgård, till exempel Fagus sylvatica, och tänker att avenbok borde passa.

En häck av den vanliga boken Fagus sylvatica och en avenbokhäck är inte samma sak, så det gäller att veta vad man vill innan man slår till och köper massor av häckplantor till trädgården.

Utseende med mera

• Avenboken har ett upprätt växtsätt. Det är ett förhållandevis lågt träd som brukar bli cirka 5-10 meter som fullvuxet, men det finns exempel på avenbokar som blivit mycket högre än så. När avenbok används för häckar brukar man beskära så att häcken hålls betydligt lägre.
• Avenbok kan bli uppemot 3-4 meter bred. Den kan bilda en vid och rund krona om man låter den växa fritt som solitär och ger den tillräckligt med utrymme.
• Rotsystemet är grunt och sprider sig brett snarare än att gå djupt.
• Barken är slät och grå-grön, och stammen har längsgående åsar.
• Avenboken får ljusgröna äggrunda blad som blir 4-10 cm långa, har tydliga vener och är dubbelsågade i kanten. De växer fram mycket tätt, och en häck av avenbok kan bli ett mycket bra insynsskydd. På hösten får bladen vackra höstfärger, först gult och sedan mer rödbrunt. Det här är en lövfällande art och den passar inte om man vill ha en städesgrön häck eller buske. Det är dock inte helt ovanligt att de torra brunröda höstlöven sitter kvar på avenboken långt in på vintersäsongen, så att häcken erbjuder ett ganska bra insynsskydd även då.
• Varje enskild blomma är mycket liten och de sitter tillsammans i hängen. Blomningen sker vanligen i maj-juni, i samband med lövsprickningen. Hanblommor och honblommor utvecklas på samma träd. (Avenboken är alltså en så kallad sambyggare.) Avenboken behöver inte insekter utan vinden hjälper den med pollineringen.
• På hösten mognar platta nötter. Varje nöt sitter på ett treflikigt svepelblad och är ungefär 7 mm lång.
• Avenboken har en stark benägenhet att producera stubbskott om man skär av trädet så att bara en stubbe återstår.

Kultivarer av avenbok

Den här artikeln handlar om arten avenbok (Carpinus betulus), men i trädgårdshandel kan du även stöta på kultivarer. Innan du köper en kultivar är det bra att skaffa information om just den kultivaren, eftersom den kan skilja sig från arten vad gäller till exempel utseende och skötselråd.

Exempel på vanliga kultivarer:

• C. betulus ´Fastigiata´, som smalnar av vid toppen som ung och därför naturligt får en pyramidform. Säljs ibland istället som C. Betulus ´Pyramidalis´. I delar av Storbritannien är den ett vanligt val för plantering längs gator i städerna.
• C. betulus ´Frans Fontain´. Smalnar av i toppen på ett vis som påminner om ´Fastigiata´.

Skötselråd

Var passar en häck av avenbok?

• Avenboken är anpassningsbar och kan hantera både sol, halvskugga och skugga. Bäst tycker den om sol och halvskugga.
• Den passar där du vill ha en lövfällande häck som är grön under sommaren och därefter utvecklar höstfärger.
• Avenbok används ofta som insynsskydd, eftersom den blir både hög och tät. Den ger dock inte ett lika bra insynsskydd under vintersäsongen, eftersom den är en lövfällande art.

Växtzon

Avenbok är härdig till och med växtszon fyra i Sverige. I det vilda förekommer avenbok bara i Skåne, Blekinge, södra Halland, södra Småland och Öland, men som odlad växt brukar den överleva längre norr ut och väster ut än så.

Jordmån

Avenbok kan hantera flera olika typer av jord, inklusive både bördig jord, mager jord, sandjord och lerjord. Det är bra om jorden dränerar väl, och om du vill ge dina avenbokar bästa möjliga förutsättningar ser du till att jorden är näringsrik, mullrik och väldränerande.

Avenbok är förhållandevis tolerant mot salt i jorden.

Avenbok föredrar sur jord, men tolererar vanligen även neutrala och svagt basiska jordar. Ett pH-värde över 7.5 rekommenderas inte.

Vattning

Man bör inte låta jorden torka ut helt. Under torrperioder kan man behöva vattna så pass ofta som två gånger i veckan, även om man vattnar rejält varje gång.

Gödning

Gödsla under våren, så att avenboken har gott om näring under tillväxtsäsongen.

Att anlägga en avenbokhäck

Den vanligaste metoden för att anlägga en ny avenbokhäck är att köpa plantor, snarare än att plantera frön. Det går dock att använda sig av frön om man har tid på sig, och avenboken brukar producera gott om frö. Värt att veta är att det är vanligt att fröna inte börjar gro förrän under våren under andra året efter att de planterats.

Om man anlägger en avenbokhäck med hjälp av plantor går det bra att plantera dem under hösten eller våren. Förbättra gärna den vanliga trädgårdsjorden jorden innan plantering, så att den blir mer näringsrik och dränerar bättre.

För att uppmuntra häckplantorna att växa rakt upp brukar man stödja dem med bambupinnar eller liknande under de första åren. Utan stöd kan plantorna börja luta innan de hunnit rota sig ordentligt, särskilt om de utsätts för starka vindar. Vill man inte ge varje planta en egen bambupinne kan man istället slå ned stödpålar med 5-10 meters mellanrum och dra bindslang mellan dem. Dra slangen zigzag mellan plantorna, både fram och tillbaka, så att varje planta till slut står i en ögla och inte kan luta sig långt i någon riktning. Varning: Om plantan blåser mot bindslangen kan skavsår uppstå.

Skötseltips för en nyplanterad avenbokshäck:

• Innan avenboksplantorna har etablerat ordentliga rotsystem är de mer känsliga mot uttorkning, så var redo att vattna tillräckligt.
• Om det är frost i marken ska du inte vattna din avenbok. Om det inte är frost marken trots attt det är vinter, vattna sporadiskt.
• Under sin första vinter är avenboken extra känslig. Täck gärna rötterna med 5 cm barkmull för att skydda mot frost. Om det finns risk för att den får salt på sig rekommenderas mulchning med halm som skydd. Tänk på att vattenstänk kan innehålla salt.
• Vid första beskärningen beskär man de långa ogrenade skotten till ungefär hälften.
• Under de tre åren efter första beskärningen är det bäst att beskära häcken lite och ofta, istället för att göra radikala ingrepp. Därefter kan man övergå till att beskära den två gånger per år: en gång i början av juni och en gång i januari eller februari (innan några knoppar hunnit bildas).
• Gödsla med kompost, 2-3 liter per kvadratmeter är en bra tumregel.

Beskärning av avenbok

• Avenboken tål beskärning väl och detta är en av anledningarna till att den blivit populär som häckväxt. När du har anlagt en ny avenbokhäck räcker det med att beskära sidogrenarna tills häcken har nått den höjd du vill ha, först då börjar du beskära toppskotten också.
• Du kan räkna med att din avenbokhäck växer cirka 20-50 cm per år på höjden. När den är hög nog att börja beskäras på toppen är det toppen som ska beskäras först, innan resten av plantan.
• Beskär en gång under första halvan av juni. Då får avenboken gott om tid att växa till sig efter beskärningen, eftersom det återstår mycket av sommaren. Om du vill beskära ytterligare en gång innan vinter rekommenderas början av september.
• Om en avenbok har vuxit till sig väldigt mycket och behöver en rejäl beskärning kan man göra det på våren, efter att risken för nattfrost är över.
• Gamla avenbokshäckar som behöver förnyas genom radikal beskärning ska beskäras under vintern.
• Man bör aldrig beskära avenbok i gassande sol.

Ta vara på det du klipper bort

Om du vill kan du ta tillvara en del av det du klipper bort från din avenbok och använda som sticklingar. Tag 15-20 cm långa sticklingar, repa bort bladen på den nedre halvan, och plantera dem i krukor med sandig torvjord. Det är bäst att sätta sticklingarna utmed krukans kanter. Håll jorden fuktig. Ställ inte sticklingarna i direkt sol.

Övrigt

Medlemmar av släktet Carpinus, inklusive avenboken, är värdväxt för vissa larver i släktet Lepidoptera, larver som sedan förpuppas och blir till fjärilar eller nattfjärilar.

Här är några exempel på fjärilslarver som gillar avenbok:

• Nagelspinnare (Aglia tau)
• Hypatima rhomboidella (ingår i familjen Stävmalar)
• Bokflikmätare (Ennomos quercinaria)
• Mindre frostfjäril (Operophtera brumata)
• Hasselfly (Colocasia coryli)
• Phyllonorycter esperella (som är en art av guldmal)
• Phyllonorycter tenerella (också en art av guldmal)

Utbredningsområde

Avenbokens naturliga utbredningsområde är Europa och delar av västra Asien.

De äldsta bevisen på förekomst av avenbok i Sverige är från cirka 2 500 år f Kr, då den spred sig till södra Sverige från Danmark. Avenbok anlände alltså tämligen nyligen om man jämfört med många andra av de vilda lövträden i Sverige.

Vid tiden kring vår tideräknings början (år 0) var avenboken spridd över hela Götaland, men sedan ändrades klimatet och blev kyligare vilket fick avenbokens utbredningsområde att minska igen. Nu för tiden växer avenbok vild i Skåne, Blekinge, södra Halland, södra Småland och Öland. (Den odlas dock även på platser längre norr ut än så, huvudsakligen som häckväxt.)

Den största förekomsten av vild avenbok hittar vi i Skåne och Blekinge. Den växer vanligen tillsammans med bok och ek.

Avenbokskogar

Det är inte så vanligt att avenbok är en av de dominerande trädarterna i en skog, men det finns undantag, och ett av dem hittar vi här i Sverige, närmare bestämt i naturreservatet Halltorps hage på mellersta Ölands västkust. Skogen i reservatet är en rest av den ädellövskog (Strandskogen) som förr täckte stora delar av Ölands västra kust. Avenboken är för övrigt Ölands landskapsträd.

Träslaget avenbok

Bland de träd som växer vilda i Norden har avenbok ett av de allra hårdaste träslagen, och det passar för att tillverka föremål som kommer att utsättas för hårt slitage, till exempel verktygsskaft, skärbrädor, huggkubbar, hyvelbänkar, nötknäppare och pianohammare. Traditionellt har avenbokträ – ofta kallat vitbok – använts för att tillverka bland annat kugghjul och andra maskindelar. Det förekom också att vitbok lades in som golv i industrilokaler. Numera har avenbok, som färgats svart, blivit ett alternativ till ebenholts för pianotangenter.

Att virket är så hårt innebär dock också att det är svårt att bearbeta. Värt att tänka på är också att vitbok krymper mycket vid torkning, och har en tendens att röra sig mycket när luftfuktigheten varierar. Det är mycket slitstarkt mot nötning, men har låg motståndskraft mot röta. Avverkning, sågning och torkning bör ske under den kalla säsongen för att minska risken för rötangrepp. Därefter kan man impregnera veden om man vill för att ge extra skydd.

• Virket har en gråvit färg (därav namnet vitbok) och ett marmolikt utseende.
• Avenbokens virke är kompakt och ströporigt.
• Kärnved saknas helt.
• Årsringarna är inte särskilt tydliga.
• Eftersom stammen inte är cirkelrund utan har längsgående fåror blir årsringarna böljande.

Avenbok som ved

Av de träd som växer vilda i Sverige producerar avenboken ved med det allra högsta bränslevärdet per volymenhet, och nere i kontinentaleuropa har avenbok under lång tid haft en stor betydelse som ved. Avenbokved brinner långsamt och elden blir mycket varm. Man kan lätt föryngra avenbok med stubbskott för att producera mer ved.

Att hamla avenbok

I delar av Europa, inklusive England, har man sedan långt tillbaka hamlat avenbok. Numera sker det huvudsakligen av estetiska skäl eller som naturvård.