Måbär (Ribes alpinum) är en tålig buske som inte har några höga krav och som går att formklippa om man så vill. Förutom den vilda arten R. alpinum finns det numera flera kultivarer tillgängliga i trädgårdshandeln, till exempel den populära R. alpinum ´Schmidt´ som växer sig tät och går att använda som häckväxt ända upp till och med odlingszon 6 i Sverige.
Mårbärsbusken påminner en del om busken rödavinbär, och de tillhör samma släkte – släktet Ribes är också där vi hittar svarta vinbär, vita vinbär, skogsvinbär, krusbär, med mera.
R. alpinum växer vild i stora delar av Europa ned så pass långt söder ut som Alperna och Pyrenéerna, och den hittas även i delar av nordvästra Afrika och västligaste Asien. I de sydligare delarna av sitt utbredningsområde är den en typisk bergsväxt som huvudsakligen hittas på hög höjd. Så är det definitivt inte i Norden, utan hos oss hittas den även nere på låg höjd, och den är i vårt land mycket vanligare i Götaland och Svealand än i Norrland. Den svenska norrgränsen för mårbär i det vilda går genom mellersta Norrland.
I Sverige växer mårbärsbuskar framförallt i lundar och skogsbackar. Den är ganska tolerant mot torka, däremot klarar den inte av blöt jord och sumpmarker.
Måbär är i normalfallet en tvåbyggare och det är bara honbuskarna som producerar bär. Det finns dock undatag – vissa måbärsbuskar är sambyggare och har funktionella honblommor och hanblommor på samma buske.
Bären är röda och påminner till utseendet en del om röda vinbär. Smaken är dock annorlunda och måbäret har aldrig riktigt slagit igenom kulinariskt eftersom smaken är ganska intetsägande.
Bark: Barken är till en början ljusgrå och slät, men över tid blir den brun och flagig.
Blad: Bladen är små, gröna och treflikiga. Ovansidan är mörkgrön och hårig, undersidan är ljusgrön, glansig och hårlös. På hösten får bladen höstfärger och faller sedan av.
Blomning: Blommorna är ljusgula till gröngula. I normalfallet är en mårbär en tvåbyggare, men undantag finns. Hanblommorna sitter i stora klasar vilka består av 10-30 blommor. Honblommorna är mindre och varje klase innehåller bara 2-5 blommor. Om man tittar noga kan man se pistill och ståndare i både hanblommor och honblommor, men pistillen är steril i hanblommorna och ståndarna är sterila i honblommorna.
Bären: Bären är vackert klarröda. Smaken är fadd.
Kan förökas med sticklingar och genom att man sår fröna.
Den här kultivaren av mårbär brukar inte bli högre än 1-2 meter som fullvuxen, så den rekommenderas inte när du vill vara säker på att kunna få en riktigt hög häck.
Den kan bli ungefär lika bred som den blir hög.
Schmidt är en upprätt växande buske. Den är tät förgrenad och kan ge ett bra skydd mot insyn. Tänk dock på att den fäller sina blad på hösten.
Schmidt är härdig till och med odlingszon 6 i Sverige.
Bladen är små och gröna, och bladsprickningen brukar ske ganska tidigt. I början av säsongen är bladen ljusgrönare, senare mörknar de. På hösten kan de få fina höstfärger innan de faller av inför vintern.
Schmidt är en hanklon och producerar hanblommor, därför blir det inga bär. Om man beskär sin häck mycket blir det vanligen inte särskilt mycket blommor heller, eftersom man klipper bort de delar där blommorna skulle ha utvecklats.
Blommorna är gulgröna, och eftersom det rör sig om hanblommor sitter de i ganska stora klasar.
Sol eller halvskugga rekommenderas.
När man anlägger en häck av Schmidt måbär är tumregeln att man planterar 2-3 plantor per löpmeter.
Det är viktigt att jorden dränerar väl, i övrigt har Schmidt inte några höga krav. Vi rekommenderar att du blandar upp trädgårdsjorden med mull innan du planterar en häck av Schmidt mårbär, eftersom det ger plantorna bättre förutsättningar att frodas.
Schmidt gillar näringsrik jord, så gödsla varje år för att säkerställa att häcken får tillräckligt med näring.
En häck av mårbär Schmidt bör klippas minst två gånger om året. Första gången sker på vårvintern, innan nästa växtsäsong har kommit igång. Nästa optimala tillfälle för beskärning är den så kallade JAS-perioden, det vill säga juli-augusti-september.
Schmidt tål hård beskärning och det går att formklippa den. Vill man ha en strikt formklippt häck kommer man att behöva putsa den utöver de två mer omfattande klippningarna varje år.