Sibirisk ärtbuske (Häckkaragan)

Sibirisk ärtbuske (Caragana arborescens) är en tålig, snabbväxande och lättskött planta som med fördel kan användas som häckväxt och som blir tät och frodig med hjälp av en mjuk klippning. I Sverige är den även känd som häckkaragan. Eftersom den kan bli flera meter hög och går att få tät fungerar den bra som lähäck. Ett exempel på häckkaraganens tålighet är att den planterades storskaligt i prärielandskap i Kanada på 1880-talet – inte som prydnadsväxt utan för att skapa skyddsbälten för att motverka jorderosion och snödrift. Den bildar ett vidsträckt rotsystem som hjälper till att hålla jorden på plats.

Sibirisk ärtbuske här är en mycket vinterhärdig växt som klarar sig till och med växtzon åtta i Sverige; i växtzon åtta kan den dock ha svårt att bli fin i mer utsatta lägen.

Redan på 1740-talet importerades sibirisk ärtbuske från Sibirien till Sverige av Carl von Linnés vän Sten Carl Bielke och Linnélärljungen Pehr Kalm, och finns fortfarande ett bestånd av sibirisk ärtbuske på Bielkes gamla gård Funbo Lövsta i Uppsala kommun. (Gården är numera Lövsta forskningscentrum och en del av Sveriges lantbruksuniversitet.)

Likt många andra baljväxter har sibirisk ärtbuske förmågan att absorbera kväve ur luften i samarbete med vissa bakterier.

Utbredningsområde

Den här arten är hemmahörandes i ryska Sibirien, Mongoliet, Kazakhstan, och delar av Kina (huvudsakligen Heilongjiang och Xinjiang).

Den har förvildat sig på andra platser med lämpligt klimat, och i delar av USA klassas den numera som en invasiv art.

Utseende

• Sibirisk ärtbuske är en upprätt perenn som växer som buske eller litet träd. Den blir 2-6 meter hög som fullvuxen beroende på omständigheterna. Den är känd för att växa ganska snabbt, och kan under gynnsamma förhållanden växa närapå en meter under första året efter att ha trimmats.
• Bladverket är skirt och bladens färg varierar från ljusgrön till mörkgrön.
• Blommorna är gula och väldoftande. Blomningstiden infaller vanligen under perioden maj – juni.
• Det här är en baljväxt (legym) som kan absorbera kväve ur luften.
• Den får ärtskidor som innehåller många frön, vilka mognar i juli. Ärtskidan torkar sedan och brukar vrida sig så att den öppnas och fröna kan komma ut.

Doft

Blommorna är väldoftande och lockar till sig pollinerande insekter.

Skötselråd för sibirisk ärtbuske (häckkaragan)

Var ska jag plantera sibirisk ärtbuske?

Sibirisk ärtbuske används både som solitär prydnadsväxt och för att skapa friväxande motståndskraftiga häckar, inklusive rejäla lähäckar och skyddsplanteringar. Den är tålig mot avgaser så man kan plantera den som skydd mot stora vägar.

Sibirisk ärtbuske blir vackrats på en ljus växtplats, men den klarar sig även i skugga.

Växtzon

Klarar sig i växtzon I-VIII i Sverige. I växtzon VIII kan det dock bli svårt för den i mer utsatta lägen.

Jord

Sibirisk ärtbuske klarar både torr och fuktig jord, och har anspråkslösa jordkrav. Den kan fixera kväve från luften. Den gillar kalkrik och sandig jord, och är ganska tålig mot salt.

Vattning

Sibirisk ärtbuske är torktålig.

Häckplantering

Den allmänna rekommendationen är att plantera 3-4 plantor per löpmeter när man anlägger en häck av sibirisk ärtbuske, så att man rimligt snabbt kan få en någorlunda tät häck. Man kan dock behöva anpassa rekommendationen om man till exempel har fått tag på ovanligt stora plantor.

Beskärning

Man kan beskära rejält under vårvintern. Trimma under perioden juli – september vid behov.

Kan man äta ”ärtorna”?

Ja, och de är rika på aminosyran L-canavanine, men de bör kokas innan man äter dem.

Tips! Blommorna är också ätliga och behöver inte kokas. De kan till exempel inkluderas råa i sallader.

Övrigt

• Det förekommer att sibirisk ärtbuske hålls som bonsai.
• Blommorna lockar till sig pollinerande insekter, och själva busken är det många fåglar som gillar att bygga bo i.
• Vissa fåglar äter ärtorna, däremot brukar rådjur och liknande lämna ärtorna ifred såvida de inte är desperata.