Snabblänkar
Häckoxel (Sorbus mougeotii) används både som formklippt och som mer friväxande häck. På våren blommar den i vitt, och på hösten mognar vackra orangeröda bär som uppskattas av småfåglarna. Allra finast brukar en häck av häckoxel bli om den tillåts ta upp en hel del plats.
Det naturliga utbredningsområdet för S. mougeotii är bergsområden i väst- och centraleuropa, inklusive delar av Pyreneerna, Alperna och Vogeserna. I Sverige är häckoxeln härdig till och med växtzon fem, och det finns också exempel på häckoxlar som växer i växtzon sex.
Häckoxeln är tämligen anspråkslös, kan anpassa sig till flera olika jordtyper och är tolerant mot både vind, salt och avgaser. Detta gör den till en lämplig häckväxt i många olika situationer, inklusive häck mot gator och vägar där det kommer att spridas vägsalt under vintrarna. Av alla oxlarna är detta ett av de bästa valen för att skapa häckar (både klippta och friväxande) och buskage.
För den som är ovan kan det vara lätt att förväxla häckoxel (S. mougeotii) med den svenska oxeln S. intermedia. Häckoxeln är också nära släkt med den brittiska oxeln S. anglica. Den svenska oxeln får blad som är gråvita på undersidan istället för grå och har också djupare flikar, medan den brittiska har något bredare blad än häckoxeln. Troligen har alla tre av dessa arter uppkommit genom hybridisering av vitoxel (S. aria) med rönn (S. aucuparia).
När häckoxeln slog igenom som trädgårdsväxt på 1950-talet marknadsförde det danska Hedeselskabet den som en förbättrad sort av S. intermedia, och det förekom också att den beskrevs som en kultivar vid namn S. intermedia ’Latifolia’ (ej att förväxla med arten S. latifolia).
Tips! I kustnära områden brukar S. mougeotii klara sig bättre än S. intermedia.
I Sverige är häckoxel härdig i växtzon I-V, och det förekommer också att man hittar den i växtzon VI.
Häckoxel är en anspråkslös planta som tenderar att växa bra i många olika sorters jordar, så länge man undviker de mest extrema alternativen.
Om du vill anlägga en häck av häckoxel är rekommendationen att du planterar 3-4 plantor per löpmeter.
Häckoxeln är inte en särskilt krävande växt och ofta fungerar det bra att ge den vanlig trädgårdsgödsel vid behov.
Om din häck inte växer bra, gödsla och ge gärna också kompostjord. Om du har enskilda plantor i häcken som växer sämre än andra kan de behöva extra näring för att komma i fatt. Häckoxeln gillar brunnen ko- och hästgödsel, eftersom sådan gödsel också gör jorden mer mullrik. Konstgödsel ger bara vissa specifika näringsämnen och är därför inte lika bra, särskilt inte över tid.
Tips!
Häckoxeln kan ha svårt att konkurrera om vatten med andra växter, som du till exempel har träd med rejäla och effektiva rotsystem nära häcken behöver du kompensera genom att vattna häcken mer.
1.) Börja med att försöka ta reda på vad som är fel och åtgärda det. Det kan till exempel handla om ett sjukdomsagrepp, näringsbrist eller att häcken skadats av för långa torrperioder.
2.) Stärk häcken genom att under en hel växtsäsong ge den tillräckligt med vatten och näring. Gödsla med brunnen ko- eller hästgödsel.
3.) Under viloperioden (helst i februari eller mars), klipp ned häcken till 20 centimeter ovanför marknivån.
4.) Fortsätt ta väl hand om häcken under nästa växtsäsong och säkerställ att den får tillräcklig med vatten och näring. I slutet av juni, skär tillbaka skotten till minst hälften. Detta uppmuntrar oxeln att växa tätare.
5.) Under kommande viloperioder (det här är ett projekt som kommer att ta flera år), beskär häcken så att den hålls bredare nedtill än upptill. Om den växer till sig på höjden med mer än två decimeter under en säsong, skär bort överflödet under beskärningen, annars riskerar häcken att dra iväg och bli hög men gles.